Vilken helg! Först McNightmaresspelningen och sen en sjuhelvetes maskerad med Alice i Underlandet-tema. Som Värdarna, Adde och Marika gått fullt ut med. Det var blommor och pryttlar i äppleträdet, krocketbana av böjda stora spelkort, vattenpipa, partytält fyllt med kuddar och filtar. Det bjöds på kakor, kaffe (Bör nämnas att varje kaffekanna hade olika sorters spetsat kaffe eller choklad.) God mat och alla var väldigt utklädda. Det enda som inte var så kul var hemfärden då tågen slutat gå utan förvarning. Vi fick ta förstärkningsbuss till Helsingborg och taxi därifrån till Ängelholm.

Denna veckan kommer gå åt att förbereda för min egen trettioårsfest på fredag. Imorgon ska jag köpa stora kvantiteter kyckling.

Jag upptäckte idag att jag har väldigt mycket planerat framöver. Saker med Leona. Jag ska följa med på dop och på fest hos hennes vänner och en vigsel också. Och en parmiddag. Det låter lite vuxet kanske, men jag ser fram emot allt det där. När vi har haft middagar i min umgängeskrets har det varit just par och så jag oftast. Jag vet inte om nån annan tänkt på det  och mina vänner har gjort ett underbart jobb att inte få mig att känna mig som ett femte hjul. Men det har suttit där ändå i bakhuvudet. Men det är slut med det nu.

På genrepet igår skulle vi spela The Leaving of Liverpool. En låt jag i onsdags på repet sade att vi kunde hoppa över för att jag kunde den så bra. David räknade in... Een Tvåå Tree... Och där står jag med munspelet i handen och en frågande blick och stammar fram: "Hur är det nu den går?"

Senare på spelningen när det är dags att spela just den låten drar sångaren upp just detta inför hela publiken och manar dem att: "Titta nu ordentligt på Kent allihopa!" David räknade in och JAG SATTE DEN SÅ JÄVLA HÅRT!!!

För övrigt var det en lyckad kväll. God öl, god mat, goda vänner och bra musik. Min syster blev riktigt sentimentalfull. Och min Leona kom till ängelholm. Jag är på topp idag.

Snart ska jag iväg och hämta min bil.

Ikväll är det maskerad i Vallåkra.

Ikväll gäller det. Det blir spelning och min Leona kommer hit. Jag ser verkligen fram emot det.

Jag har också fått några extra timmars sömn då det var stiltje på jobb efter några timmar så jag hade möjligheten att vara hemma redan vid fyra på morgonen. Nu sitter jag med morgonkaffet och lyssnar på radio.

Min bil är inte klar på verkstan så jag får vara så snäll och hämta den imorgon istället. Jag har ingen aning om hur mycket det kommer kosta dock så det är ju spännande... Eller lite oroande kanske.

Nej nu tror jag att jag ska öva lite på ett munspelssolo eller två. För er som läser men som inte kommer till el Greco ikväll bjuder jag på ett youtubeklipp på en av låtarna som vi ska spela. Vår version är dock inte lika punkig.

I morgon ska detröjas på el Greco då jag ska spela med McNightmares på "the irish experience" som det så tjusigt heter. Jag har bara repat en gång och då hann jag inte med alla låtarna men ärligt talat... Hur svårt kan det vara? Kul komer det bli i alla fall. De brukar alltid bli fullt hus.

Det roligaste och mest underbara är att Leona kommer hem tidigare från norrland och kommer dyka upp på greken nån gång under kvällen och spendera hela helgen hemma hos mig. När jag fick reda på det igår gick jag runt med ett fånleende resten av dagen.

Andra saker som ska göras i morgon är att hämta bilen på verkstan och hämta lite kläder som Leona eventuellt kan använda på lördagens maskerad... Men allt det hinns med. Nu ska jag packa in presenter och städa lite grann inför dambesöket imorgon.

Jag är i stort sett nyvaken. Eller rättare sagt så har jag varit uppe en timme men inte fått mitt morgonkaffe än. Jag har börjat ta itu med saker som borde tagits itu med för länge sen och andra saker som precs ploppat upp.

Jag har redan burit ner vinterjackorna till källarförrådet. Något som skulle gjorts i våras. Och jag har lämnat lite saker till kemtvätt. Nu återstår det att diska, packa in present, betala räkningar, hämta munspelen på Nick´s, gå på systemet och städa undan lite grann samt att försöka hinna öva lite med munspelen inför det enda repet innan fredagens spelning.

Annars denna veckan ska jag lämna bilen på verkstad, städa badrummet, handla till mitt födelsedagskalas, slänga en massa skräp (vilket jag egentligen borde göra på tippen men jag vet inte var den ligger i ängelholm), fixa bananlådor att packa ner en massa saker inför flytten i.

Jag ska hämta bilen från verkstan och hinna öva lite till på munspelen.

Ja just det. Jag måste ringa Göteborg angående att flytta tidigare och byta batterier till min brandvarnare också. Herregud... Men känns det bara övermäktigt för att jag vet allt jag ska göra. Det känns som om tiden inte räcker till. Jag måste göra precisa schemaläggningar och lägga upp alla aktiviteter så strategiskt som möjligt för att hinna med.

Av någon anledning befinner jag mig ofta inne på inrednings och möbelsajter numera. Jag vet inte varför egentligen. Förmodligen för att jag snart flyttar och komer byta mycket av mitt nuvarande möblemang och som alla andra tänker man lite att: "Nämen Ikea... Det är väl ändå inte..."

Och jag har aldrig förr tvivlat på min förmåga att skapa ett trivsamt rum att vara i. Jag tror problemet om det existerar ett problem överhuvudtaget är att det finns två stilar jag pendlar mellan. Men det finns ju faktiskt inget som säger att man inte kan kombinera. Om jag nu som det ser ut kommer kombinera det stilrena vita med färginslag och det gamla rustika så kommer det ju inte komma ett par inredningsmafiosos och knacka på dörren hållande i var sitt järnrör. "Eh hörrödu? Har du inte sett tillräckligt mycket Kirchsteiger? Du fattar väl att denna kombinationen är svartlistad? Eller är du korkad herr Johnsen? Är du det?"

Sannolikheten är minimal. Men visst är det kul att titta runt på coolaeller kitschiga grejer och man tänker att oooo en sån eller en sån. Varför inte två såna? Sen slås jag av verkligheten att jag kommer ha fyrtiofem kvadrat att leka med. Och där ska jag bo också. Det kommer handla om att utnyttja boytan maximalt.

Nu på morgonen läste jag ut boken "Sex droger och kalaspuffar" av Chuck Klosterman. Det är en serie med essäer om popkultur och postmodera fenomen men mest om människor i allmänhet. Med kapitel om varför Pamela Anderson faktiskt var nittiotalets Marilyn Monroe. Hur det är att känna en seriemördare. Att Fonzie var oskuld. och fler kapitel som tar upp om allt som ryms mellan Loch Ness-odjuret och Rymdimperiet slår tillbaka. Och mellan varje kapitel finns en liten fristående text och just en av dessa var extra rolig och här är varför:

För en massa år sedan var jag på en fest och på den festen fanns det en matematikstuderande som jag av någon anledning ville driva lite med. Så när samtalet kom in på sannolikhetslära (Det gjorde det för han ville verkligen prata matematik) så hävdade jag att sannolikhet är en bluff och att allt är 50/50. Han försökte såklart motbevisa men med en dåres enfaldighet höll jag fast vid mitt uttalande och kände att jag hade solid mark under fötterna. Jag har tänkt på det där med att allt är 50/50 och vad som började som ett sätt att reta matematiker har på något sätt börjat låta lite vettigt. Och igår läste jag en text som tar upp exakt samma sak. Och som håller med mig. Jag citerar Klosterman.

"Livet är smockfullt av lögner, men den största lögnen är matte. Det är särskilt tydligt inom fältet sannolikhetslära, ett forskningsområde som är helt och hållet fejk. När det väl kommer till kritan - finns det bara en matematisk sannolikhet: allt är 50/50. Antingen händer något eller så händer det inte. [...] När man kastar en sexsidig tärning, vilka är oddsen för att man ska få en trea? 50/50. Antingen får man en trea eller inte. Så ser verkligheten ut."

På något sätt är detta sätt att se på saker både oroande och lite tryggt på något sjukt sätt. Men jag tror att om man alltid ser chansen att något olyckligt ska hända som en på två så uppskattar man kanske de stunder när inget dåligt händer mer. Samtidigt är det ju femtio procents chans att jag vinner på lotto också.

Jag har precis kommit hem från en lyckad spelning och en lyckad utekväll.

Regerade.

Tog lite snabbmat på vägen hem. Upptäckte att mina katter också älskar potatismos. jag tar lite på fingret för jag vill inte ställa ner hela kebabbrickan.