Aaaah! Fredag.

Jag måste säga att gårdagen var en riktit bra torsdag. Jag fick nybakat bröd när jag gick upp vid kvart i ett. Och Leona gjorde också piroger under dagen. Jag fick också reparerat mina kängor. Mina älskade kängor. Perfekt nu till hösten. Vitrinskåpet blev nerkånkat till förrådet. Mer plats men inget kvar som skyddar Leonas stövlar mot katternas bus. Jaja.

Idag har jag varit iväg på biltema och införskaffat ett nytt batteri. Det börjar bli lite pinsamt med att ha en bil man aldrig vet om den startar. Opraktiskt också för den delen. Nu ska det skruvas i på söndag eller måndag.

Idag hinner jag inte för jag ska hem till Martin och spela Eon. Och imorgon ska det förberedas för fest. Jag har en elva timmar lång spellista laddad i spotify och det borde räcka. Jag har laddat upp med snacks och öl. Allt som återstår är bara att fixa en dräkt eller nåt. Jag har när jag bjudit in folk sagt att man inte behöver klä ut sig men eftersom det är halloween så är det kul om de gör det. Så i alla fall en av mig och Lona borde ha någon slags outfit på sig.

Skiter det sig helt med att hitta kostym så drar jag bara ett streck runt halsen och säger att jag har en Kent-mask på mig.

Första nattskiftet avklarat. Tre till.

Idag har det varit en sån där dag som man måste ha ibland. En sån där praktisk dag. Idag har Leona pluggat hela dagen i stort sett. Vi har tvättat och storhandlat och jag har betalt mina räkningar. Efter ett kort glädjerus för att jag upptäckte att jag inte behöver betala av mitt CSNlån förrän i november och att jag skulle ha 1600 mer denna månaden öppnade jag ett fönsterkuvert från länsförsäkringar och fick en bilförsäkring på 1400 i stället.

Nu lagas det löksoppa och jag inser nackdelen med att ha köket i vardagsrummet. Det sticker som attan i ögonen när man sitter i soffan. Men gott ska det bli.

Till middagen blir det nåt avsnitt True Blood och sen blir det mys och kaffe innan jag sticker till jobbet.

Igår var jag bakis. I lördags var jag ute och dansade (faktiskt). Det händer kanske en eller två gånger om året. Men det blev en lång kväll och jag råkade somna på soffan. Det gör i och för sig inte så mycket. Min soffa är otroligt bekväm att sova på. Men dagen efter var inte kul. Förmiddagen bestod aven lång och utdragen seghet som spenderades i soffan, bakom bordet, framför TVn. Efter en liten blund var det dags att bege sig till Stoffe fö att spela rollspel och den sekunden, det ögonblicket jag reste mig från soffan slog modern av alla huvudvärkar mig rakt över käften och satte ett diadem av smärta över min hjässa. Den släppte inte på hela kvällen.

Visst blev det lite bättre efter vatten, kaffe, läsk, pizza och två bitar dajmtårta, men ändå...

Nu bär det av mot Helsinborg. Vi ska besöka Ida. Det kommer bli kul. Sen är det dags att jobba natt denna veckan.

Jag har idag varit på Ryds marknad i Höganäs och införskaffat mig nummer åtta av Preacher. En serie som är fantastisk. Jag köpte även lite papper och en penna samt en ny plånbok jag hoppas kan hålla lite bättre på mina pengar.

Jag har ofta sagt att jag älskar människor men jag hatar gfolk. Och det blir inte mindre sant på sådana tillställningar som marknader, mässor eller stadsfestivaler. Folk i grupp har tendenser att bete sig som idioter. Och jag blir frustrerad för att jag bara vill därifrån. Leona såg frustrationen i mig. Hur min andning blev snabbare och mknogarna vitnade i mitt hårdare grepp runt paraplyet. Det var så skönt när man väl komit därifrån.

Terry Pratchett skrev i en av hans böcker hur man räknar ut IQn på en mob. Man tar intelligenskvoten hos den dummaste medlemmen och dividerar den med antalet folk i moben. Det är nog en liknande ekvation för folksamlingar i allmänhet.

Igår spelade vi på after work på Nick´s och det gick väldigt bra. Mina föräldrar kom dit och det gladde mig väldigt. Nu ska jag dit igen ch hämta min lön. Sen ska jag bara ta det lugnt hela kvällen tror jag. Om jag inte kommer på andra tankar vill säga.

Av de gamla grekiska orden enfaldigt och skarpsinnigt kan man skapa ett nytt ord. Ordet är oxymoron.

En oxymoron är ett ord eller ett uttryck som motsäger sig självt. Alla använder vi dem: fulsnygg, talande tystnad, dumsnäll... Fram till för bara några veckor sen hade jag ingen aning om att det fanns ett speciellt ord för dessa uttrycken, men såklart... det finns ju ord för nästan allt.

Jag har precis vaknat efter att ha legat en stund på soffan efter jobbet. Jag har känt mig lite som en lärling under min tupplur. När jag lade mig lade sig Frida nere vid mina ben och somnade hon med. Efter en kvart började jag tänka på att gå upp. Som om hon kände det på sig kröp hon upp på mit bröst, såg mig djupt i ögonen, lade sig tillrätta och började spinna. Nehej, tänkte jag. Då har jag inte vilat färdigt tydligen. Och så sov jag en halvtimme till. Och det behövdes. När det kommer till att sova den ultimata tuppluren... Ta lektioner av din katt.

Onomatopoesi är inte direk ordet det handlar om idag även om det också är ett ord som ligger bra i munnen och är kul att säga. Nej Onomatopoesi är vad det handlar om. Ord som härmar ljud. Alltså ord som inte riktigt är ord fast ändå. Alla som läst serietidningar eller sett gamla Batmanavsnitt när Burt Ward hade på sig lite för tajta trikåer vet vad jag pratar om.

Pow, ratatatata, screeeech, vroom, o.s.v o.s.v

För er som vill bemästra onomatopoesi i er skrift (varför man nu vill göra det) så rekommenderar jag att ni kollar upp gamla serier av Don Martin. Den skrivna ljudeffektens mästare. Med klassiker som:

BLORP, CHAKUNK-DING-RIP och FLIF FLAF FLIZAFF (Den sistnämnda är ljudet av en rånare som tar på sig en mask.) 

Onomatopoesi används också i dagligt tal. Främst av människor med dåligt ordförråd eller som gillar att accentuera sit tal. Jag vet att jag kan vara liteför bra på att använda ljud i stället för ord i mitt tal ibland och det stör mig när jag kommer på mig själv.

Återigen ett litet exempel: "Vi bara drämde igen dörren, schwam liksom och så bara swosh av med jackan. Alla bara glodde och liksom guuuuhhhhh!"

Nu ska jag swosha till kokvrån och fräsa lite pytt samtidigt som jag lyssnar på låtar jag ska lära mig. Basse kommer sen och då blir det rep inför fredagens spelning.

De som känner mig vet att jag länge använt mig av ordet färst när det har funnits bruk för det istället för det mer vanliga (och felaktiga) minst. Superlativformen av få alltså.

Folk har påpekat för mig att ordet inte finns och när jag informerar folk att ordet visst har funnits i svenskan förut men föll bort av okänd anledning för lite mer än hundra år sedan av okänd anledning när det stannade kvar i danskan och i norskan, så replikerar de oftast: Ja, det hanske HAR funnits men det gör det inte mer!

HA! säger jag nu. Jag fick idag reda på att färst komit tillbaka och numera är med i SAOL igen. Jag har segrat. Färst är erkänt. Därför är färst dagens ord.

Nu finns det folk som tänker: När kommer jag nånsin att använda färst? Det måste ha fallit bort av en anledning.

Ett exempel. Jag var på tre fester i helgen. På den första var det få gäster så jag drog vidare, men när jag kom dit såg jag att det var färre där än på den förra. Så jag gick till en sista fest men det var den festen med färst gäster.

Vissa vill använda 'minst' där men vaddå? Är folk kortvuxna på den sista festen då? Det säger ju inget om antalet eller hur...

http://www.nobelbiblioteket.se/web/Ordlista.aspx

sök på verbet 'få' och se själva.

Denna veckan kommer jag inrikta mig på ord. Ett ord om dagen. Ord som jag gillar, ogillar, eller jag bara har ägnat en tanke åt. Dagens ord är: Ruccola.

Alla vet vad ruccola är. Ett gott inslag i de flesta sallader.

Det jag vill påpeka är att vi i Sverige importerat orde från italienskan. Fast där stavas det "rucola" Om det hade stavats ruccola på italienska så hade det nog uttalats mer som `rutsjola` och det är ju inte rätt. Varifrån kommer det extra c:et? I svenskan har vi ett fåtal ord med dubbel-c. Som till exempel `acceptans´, men vi säger ju inte `ruksola.

Det lustiga är också att vi har haft plantan i Sverie i evigheter men ingen visste var det var när det bara hette senapskål. Lustigt.