Nu har jag städat det absolut sista som fann att städa i den gamla lägenheten. Det där som man tydligen missat och fick en liten pekpinne för på besiktningen. Jag lämnade nycklarna i brevinkastet för cirka en halvtimme sen och när jag kom ut på gatan igen vrålade jag ett skotskt "FREEDOM!". Eller... Jag gjorde i mitt huvud i alla fall. Nu kan man ägna sig fullfjädrat åt att få ordning här i den nya. Det går långsamt framåt. Var ska man ha allt? Man har ju som mål att få lite bättre ordning nu.

Stoffe undrade om han kunde låna mina uniformer till airsoftlaget. Visst. Jag spelar ju inte längre. Det var inte så att jag tog beslutet att sluta. Det var liksom bara något som blev mindre och mindre prioriterat. Nu när jag tänker på det så verkar sannolikheten att jag ska börja bli begeistrad över spel igen väldigt liten. Jag har väl blivit för bekväm. Jag finner det inte kul att ligga ute i regn och blask och bajsa i skogen. Jag kan förstå tjusningen i ett välplanerat airsoftscenario om det så är på några timmar eller några dar men... Det är just det där men:et.

Jag får säga till Stoffe att jag lägger av. Även om man kommer få lite skit för det. Jag vet inte om han trott att jag bara är i en svacka eller nåt. Jaja. Jag kanske kanfå sålt lite av mina grejor och få pengar till nånting jag har bättre användning för.

Det är första lördagen i nya lägenheten och om en timme så kommer vi äta en mastodontfrukost. Kaffe, juice, yoghurt, müsli, scones, amerikanska pannkakor, ägg, bacon och lite tilll. Det är på detta sätt man bygger stöttepelarna för en riktigt god dag. Stor välsmakande frukost i goda vänners lag.

Sen blir det en sväng ut om ikea. "Möbeln som har allt" ska införskaffas. Och för att toppa av hela dagen slutar den med fest. Min kusin fyller tjugofem och det ska firas med släkt och vänner.

Nu ska jag gå ut i köket och se om jag kan hjälpa till med något.

Idag när jag var ute och slökollade på bloggar sprang jag förbi någon som hade infört konceptet att lista åtta saker varje torsdag. Det kunde vara allt från åtta saker han skulle sluta med till åtta personer som inspirerade honom. Jag tyckte detta var en lagom intressant idé för att dels få mig att behöva tänka till lite och dels för att ha något att skriva om. Men för att inte vara en total ripoff så kör jag på tisdagar istället tror jag. Nu ska det bara karaktär till för att få en hyfsad kontinuitet på det hela.

Kolla för övrigt upp mina länkar. Jag har lagt till en hel del.

I går kväll när jag kom hem från jobbet drack jag och Leona lite bubbel i den nya lägenheten.

Det var lite tur att vi fick den nu ändå för det fanns en hel del som behövde fixas och som den förra hyresgästen egentligen borde åtgärdat. Det hade missats när det målades i sovrummet så lite av det gröna hade hamnat i taket. Det var dåligt spacklat på vissa ställen och lite annat smått och gott. Men det kommer en vaktmästare idag och småfixar lite grann och så kommer målarna så fort de får tid. Det är bra.

Nu ska vi snart ner på hörnet och äta frukost och sen hämta farsans släp. Sen ska det flyttas grejer. Förhoppningsvis går det smidigt. Nästan allt är i lådor. Och jag hoppas det blir lite varmare under dagen i alla fall.

En av nackdelarna med att flytta är att internet tydligen är jobbigare att flytta än vad telefon är. Telefonen får vi flyttad i morgon. Internet kommer vi vara utan i åtta dagar. Det är åtta dagar utan facebook, utan onlineserier, utan wikipedia, utan DNs språkspalt, utan bloggar... Men nu har vi en TV i alla fall. :)

Att vara förberedd och ute i god tid har i sina fördelar en hel del som talar mot dem också. Att gå hemifrån tidigare för om något skulle hända på vägen har lämnat mig stående utanför otaliga ställen väntande. Ofta frusen eller blöt eller båda delar. Jag och Leona har bott i lådor i vad som förmodligen inte är lika länge som det känns, men jag har velat underlätta så mycket som möjligt för flytten och inte behöva göra en massa saker i sista sekunden. Som det ser ut nu har vi bara kläder, det vesäntliga ur köket och badrummet kvar att packa ner. Detta har resulterat i att det är relativt tråkigt att vara hemma i all sin förbereddhet. Häromdagen var jag smått uttråkad och beslutade mig för att sätta mig och teckna... Just det. Allt det var ju nerpackat. Men då kan jag läsa en bok... Som alla är nerpackade. Varför inte spela ett datorspel? Gissa. Nerpackat!

Det kanske bara är jag som stormat ram oh tänkt att nu ska vi inte missa något. Allt ska med och ligga i rätt låda med rätt etikett på. (Leona kallar mig flyttgeneralen. Vet inte om den titeln är positivt eller negativt laddad egentligen.) När det sista ska ner hamnar man ändå i sitsen att det hamnar en massa saker i lådor som ska till olika rum. Jaja... Det kommer förhoppningsvis gå som en dans.

För i morgon när jag är på jobbet går Leona på lägenhetsbesiktning och får nycklarna. På tisdag klockan elva på förmiddagen har vi hämtat släp och då sätter vi igång med att flytta från den här lilla lägenheten.

Jag såg filmen 'Whatever works' igår. En film jag inte tänker recensera idag men däremot kommer jag ta upp något jag började tänka på inatt när jag såg filmen. En av huvudpersonerna i filmen kysser en man hon inte borde och nämner något om entropi, om hur när man väl klämt tandkräm ur tuben, att det blir i stort sett omöjligt att få in det i tuben igen. Jag gillade denna metafor och kollade upp entropi för att upptäck att det inte alls var applicerbart på den metaforen. Kanske inte så konstigt med tanke på att den som sade replikengenom hela filmen missförstått och feltolkat vetenskapliga begrepp.

Wikipedia förklarar entropi på ett enkelt sätt för oss som inte är vetenskapspersoner med termodynamik som vårt fält.

"Det kan illustreras med ett stökigt rum: I ett fullständigt städat/ordnat rum kan varje sak bara finnas på en plats, det vill säga det finns bara ett sätt att ställa alla saker i rummet så att det har egenskapen att vara fullständigt städat. I ett stökigt rum spelar det ingen roll om en viss bok står till höger eller vänster i bokhyllan; rummet är i alla fall lika stökigt. Rummets entropi är antalet sätt man kan ställa saker för att uppnå en viss stökighetsnivå. Ju stökigare rummet är, desto fler ställen kan de ligga på och desto högre entropi får rummet. Det finns emellertid ingen helt allmängiltig vardagsspråksdefinition på entropi, mycket beroende på oklarheter angående begreppet "ordning"; i vissa speciella fall innebär ökad entropi att ordning och komplexitet kan uppkomma ur oordning. Strikt matematiskt sett är entropi en fråga om sannolikhetsgrader. Det stökiga rummet befinner sig i ett mer sannolikt tillstånd än det städade."

Jag började sen yra om att boken bokstavligen kan befinna sig på flera ställen tills man hittar den. I vilket fall somhelst så är boken alltid på det sista stället man letar. Men nu handlar det inte om boken... Tandkrämen och tuben då? Det som jag från början snöade in på. Förmodligen bara en bra liknelse. I samma fina klass som det min vän Dennis ibland brukar säga...

"Once bread's been toasted it can never be ordinary bread ever again."

Enkelt och självklart.

Entropi finns också representerat i rollspelens värld. I Mage the Ascension finns Entropi som en av de sfärer av magi som magiker kan fördjupa sig i. Då handlar det om slump, tur, sannolikheter. Och förmågan att påverka dem.

Jag såg Up in the air igår. Jag hade hört skilda saker om den så mina förväntningar var inte så höga. Men det var en var en väldigt bra film.

Den är delvis skriven och regisserad av Jason Reitman. Han regisserade Juno och skrev och regisserade Thank you for smoking. Två väldigt bra filmer.

Det som jag gillar mest med Up in the air är just tempot och känslan. Att Reitman lyckats få en stor Hollywoodproduktion att kännas som en indierulle. George Clooney är bra i huvudrollen men jag gillar mest Anna Kendrick i birollen som den nytänkande unga kvinnan som ska lära sig det gamla hederliga sättet att göra saker innan hon kan förnya saker. Och hennes agerande är klockrent.

Handlingen då. Clooney arbetar för ett företag som avskedar folk för andra företag. Han är väldigt bra på det. (Här ser vi andra bra skådespelare i små treminutersroller som folk som blir avskedade. J.K Simmons, Zack Galifianakis) Men förnyelsens tider är kommen. Kendricks karaktär har förnyat avskedandet så det nu görs över nätet istället för ansikte mot ansikte. Clooney som gjort flygandet och rotlösheten till en livsstil förfäras över att vara bunden och får godkännande av sin chef att visa henne 'the tricks of the trade'.

Filmen tar upp ämnen som ensamhet, familj, osäkerhet i förhållande, värdet med möten. Och utan att det blir krystat. Utan att det kommer upp en liten hollywoodflagga i slutet, ivrigt viftande med texten "Och nu kommer historiens moral" på. Slutet är långt ifrån ett hollywoodslut, fast det samtidigt är det i andra avseenden. Snyggt, Reitman.

Soundtracket var också något som fastnade hos mig. Otroligt bra musik filmen igenom. Artisterna, med undantag från Crosby, Stills & Nash, är relativt okända för mig men det ska bli en glädje att kolla upp dem.

Natten till igår var jag på jobbet och var obehagligt trött. Jag hade sovit kanske fyra timmar på morgonen och sedan varit iväg och lämnat min bil på verkstad och inte sovit nåt mer på hela dagen. Jag försökte väl lite mot kvällen men utan framgång. När jag väl kom till jobb var jag slut. Och efter en liten stund var det som att vara full fast utan fyllan. Bara effekterna på kroppen. Som om min kropp den sov och huvudet inte fattat det än och bara pressade på. Kaffe hjälpte inte. Min tankeverksamhet och uppfattningsförmåga var milt uttryckt bristfällig.

Då slog det mig. Hade jag varit lite tröttare... Eller rättare sagt, så trött så det hade räknats som en levande död så kanske det hade varit logiskt i mitt förvirrade huvud att äta hjärna för att bli lite mer vaken. Alltså. Det är ju tankeverksamhet och pigghet jag är ute efter.

Jag kände mig som en zombie där jag stapplade fram med röda ögon och mitt långsamma tal. Tal och tal egentligen... Det mesta jag sade var "va" och "öhm".

Zombies är inte ute efter att äta hjärna för hungerns skull eller för att vara elaka. De vill bara vara som alla andra. Och funkar inte kaffe eller red bull... Vad gör man?