Jag har för femtioelfte gången kommit igång med mitt skrivande. Jag har sagt att jag ska skriva minst tre sidor om dagen. Det är en rätt så lagom siffra för en som inte har författande som huvudsysselsättnnig och som ändå vill träffa folk från och till.

Jag började om på min historia 'Sommarkattsyndikatet'. Jag läste igenom det ag skrivit innan och kände att jag lagt vikt på fel saker. Vissa namn klingade inte längre rätt och miljöer och personer behövde bli lite mer verkliga. Ibland kände jag att jag rent ut sagt varit lite fjantig i mina idéer och det var inte rätt. Så i stället för att gå igenom allt och klippa och klistra så börade jag om. Jag tittar fortfarande i de gamla papprena men bara som en källa.

Jag var inte heller säker på upplägget. Protagonisterna fick vartannat kapitel att leka i. Jag vet inte hur jag lägger upp det nu men jag tror jag kommer ta tillvara på ett eller två tips min vän Jens gav mig en gång för länge sen angående historien. När jag nu lägger min fokus på Sommarkattsyndikatet (Om den kommer fortsätta heta det) så kommer nog desvärre projekt Svergrike hamna på is helt och hållet. Jag har inte uppdaterat den på väldigt länge och istället för att slitas mellan två berättelser får en helt enkelt ligga i träda tills den första är klar.

Nu har jag i mitt lilla kreativa rum en liten skrivarhörna. Ett skrivbord med en dator utan ljud, spel eller internet. Perfekt. Där ska jag stänga in mig och låta fantasin flöda. Men efter jag varit på biblioteket...

Det var mycket snack om den ett tag... Folk sa saker som: "Äntligen en riktig vikingafilm!" "Grym, rå och vacker" och "Mads Mikkelsen är lysande." Och visst. Med det i bakhuvudet och efter man sett postern så tänkte man att nu ska man få se en film med riktiga vikingar. Danska vikingar som var de som for och plundrade och hade sig. Och kanske något mytologiskt inslag med tanke på titeln.

Det blev istället en av de segaste filmupplevelser jag haft. Det gick en kvart innan första repliken och en kvart till innan andra. Tydligen spenderade vikingar en hel del tid med att stå och glo på varann. Mads Mikkelsen slåss lite i lera i början när han inte sitter i en bur. Våldet är väldigt rått. Väldigt anatomiskt korrekt inbillr jag mig. Så ser det förmodligen ut när man krossar en skalle med en spetsig sten så att hjärnan rinner ut.  Och så ser det förmodligen ut när man sprättar upp magen på en fastkedjad kristen och sliter ut tarmarna.

Mads, eller One Eye, och en pojke går och går och går. Sen möter de krista "vikingar" (Allting utspelar sig i skottland tror jag) som är på väg till Jerusalem och tar med sig One Eye och pojken. De hamnar i dimma som aldrig verkar ta slut. Så de ligger i båten. Sen ligger de i båten lite till. Och så lgger de i båten ytterligare ett litet tag. Och glor på varann. One Eye är ju stum så han glor bäst av alla. Till sist kommer de fram till ett land som inte är det heliga landet. Där börjar de dö en efter en av mystiska vildar i skogen med pilbågar.

Filmskaparen har försökt göra det spännande med att One Eye får visioner av en närastående framtid. Visioner i blodrött. Men allt blir bara segt. Segt segt segt. Men jag ville i alla fall se klart filmen.

Jag ångrar lite att jag satte igång den. Slutet var så trist och menlöst. SPOILER! säger kanske nån av er som läser detta. Se det mer som en räddning så ni slipper lägga tid på den här filmen. Kramas istället. Eller lägg ett pussel, vad vet jag. Detär förmodligen mer givande.

Idag var det premiär. Första middagen på balkongen.

Vi har börjat fixa och dona fint därute. Vi lade matta för ett tag sedan och efter det fick vi hem de numera limegröna utemöblerna som nu också torkat. (Vi fick fel sorts färg på stället vi köpte den. Det torkade liksom aldrig och blev lite knas.) Och nu har vi också fått upp hönsnät så att katterna kan njuta av utestället utan att det riskeras att de trillar ner. De blir helt koko så fort de ser en duva eller en fluga. Nu kan man lämna dörren öppen utan att vara orolig.

Det blev paj med grönsaksstavar och tzatziki i solskenet. Gott var det.

Jag har också blivit klar med min skrivarhörna. Min gamla dator fungerar. Jag tvivlade lite ett tag. Inget ljud och inget internet. Men det ska ju bara skrivas ändå. Jag är nöjd.

Ett bra tag nu har jag haft trubbel med ryggen från och till. Det är inte samma sorts smärta som det var förr innan jag fick mina inlägg i skorna. Det är så skönt att det inte känns som om man kör glödande spett in genom fotsulorna när man ska upp på morgonen längre. Min rygg var också rätt okej efter det. Ett tag...

Jag vet inte om det beror på jobbet eller på nåt annat men jag har väldigt ofta väldigt ont i ryggen. När jag berättade för min mor om det kände hon igen symptomen på pricken och kunde i stort sett avsluta mina meningar när jag skullle beskriva var och hur det kändes. Hon började få sådana problem i min ålder. Skillnaden är att hon fick reda på först för några år sedan att hade hon bara fått en röntgenbild i början hade man kunnat upptäcka att det var diskbråck på gång. Och då kunnat ge rätt behandling i stället för antiinflammatorisk medicin och värktabletter. Min morfar har också samma problem.

Morsan har varit långtidssjukskriven och ryggen har strejkat rejält. Jag vill inte hamna där. Jag vill kunna göra någonting på mitt framtida hus och inte behöva hyra in folk för minsta lilla. Jag vill kunna leka och busa med mina framtida barn utan att först slänga i mig två panodil.

Jag har läkartid på måndag morgon. Jag går inte därifrån utan en remiss till röntgenfotografen. Fram tills dess är jag sjukskriven. Jag har precis stigit upp och är redan stel från nacken och ner. Jävla skit.

Jag har läst två böcker om skrivande. Jag har gjort det förr och man lär sig alltid något nytt. Jag tycker det är spännande att få, kanske inte tips, men en liten inblick i författares värld. För jag tror inte de lär ut något de inte gör själva.

Först läste jag 'Skriv på!' av Elizabeth George. Den började bra. Hon sriver väldigt mycket om karaktärsskapande och psykologin i det. Om faktaletande och om vilken röst boken har. Mot slutet blev det dock för träigt. För mycket: Kolla här vad denna författaren skrev när vi ändå är inne på ämnet tillbakablickar. Jag vet vad en tillbakablick är. Men det är som det står på framsidan. "En handbok i författandets konst". Men jag kan säga att även om jag tar med mig delar av det hon lär ut så kommer jag aldrig någonsin arbeta på hennes sätt.

Jag läste sen 'Att skriva' av Stephen King. Den har jag blivit tipsad om av någon någongång. Jag minns inte vem. Och det var väldigt bra läsning. Jag läste ut den på en dag. Jag kan se mig själv gå mer efter Kings metoder men återigen, inte helt och hållet. Och det är ju inte det som är meningen heller. Stephen King har inte samma syn på författande alls som Elizabeth George. Han går snabbt ut och säger att man kan kanske göra en usel författare habil. En habil författare har goda chanser med träning att bli en bra författare och bra författare har ingen chans att träna sig upp till att bli genier. Han skriver först ett slags CV. Det fyller halva boken. Om hur och varför det kom sig att han blev författare. Och sen skriver han om metoder han använder sig av och lite om verktygen en författare bör ha med sig. (Ordförråd, grammatik m.m.)

Gemensamt för de båda är att de påpekar att de som drömmer om att vara författare för att bli intervjuade i TV och ha sitt ansikte på baksidan av en bestseller sällan blir det. Folk som skriver blir författare.

Jag ska köpa ett skrivbord idag till det lilla rummet i lägenheten och göra mig en liten skrivarhörna.

Igår såg jag en bra film.

Away we go handlar om ett par som väntar barn. De bor i en stad de inte är så överförtjusta i och har flyttat till endast för att hans föräldrar bor där. När de får reda på att föräldrarna ska flytta till Antwerpen så börjar de ett sökande efter en ny plats att starta sin familj. Resan går över hela USA och in i Kanada. De besöker gamla vänner, släktingar och arbetskamrater i sökandet efter en plats att kalla hem.

I huvudrollerna hittar vi Maya Rudolph, mest känd från SNL och John Krasinski, mest känd från 'The Office'. Men filmen är inte en renodlad komedi. Den har även många ställen man knappt kan hålla tårarna tillbaka och har en hel del poänger och tänkvärda dialoger. Men det finns också en hel del absurditeter, som huvudrollens kusin somhar hela familjen i en säng och inte kan förstå hur man som förälder vill dölja sin älskog med sin man från sina barn.

Killen som regisserat filmen heter Sam Mendes som också gjort filmer som American beauty och Road to Perdition. I småroller hittar vi Maggie Gyllenhaal och Jeff Daniels med flera som trots att de bara är med några minuter är klockrena.

Det är en skön film. En varm film och det bör tilläggas att soundtracket också är fint. Jag bifogar en trailer.

Det går inte att bädda in för att någon någonstans är lite kinkig, så ni får länken i stället: http://www.youtube.com/watch?v=dEp3NKG2U5U

Det händer att man sitter framför datorn eller går förbi sina cdställ och får en plötsliga ingivelsen att lyssna på en skiva eller n viss artist man inte lyssnat på på länge.

Igår snubblade jag över Tim Christensen på spotify och gud vad glad jag är att jag gjorde det. Jag visste väl om att han hade släppt nytt för ett tag sedan men förträngt det eller nåt. Livet gled vidare och igår lyssnade jag på de nya sångerna. Och jag spelade mina gamla favoriter för Leona som verkligen gillade det.

Nu ska vi snart hem till min syster och med ner i bilen har vi Tims skiva 'Honeyburst' som jag varmt kan rekommendera alla. Det jag däremot delar med mig av nu är en av de nyare låtarna.

Om ni vill lyssna på andra favoriter, hör 'Wonder of wonders',  'Whispering at the top of my lungs' och 'Right next to the right one'.

Det var ju ett tag sen man uppdaterade här kom jag på. Sammanfattning: Vi var i tyskland och köpte öl, i Danmark på konfirmation och hälsade på släkten. Jag köpte en Mona Lisa för en hundring. Vi har börjat måla balkongmöblerna och jag har köpt grön matta till balkongen som ska ut så fort det slutat regna. Jag har blivit modernt laktosintolerant. Jag har också lånat böcker på biblioteket och sett 'The imaginarium of Dr Parnassus' som var bra. Jag kan gå in mer på det i ett senare inlägg. Detta inllägget är tänkt att handla om att jag lagt in en låt till på sommarens låtlista. Jag stod och diskade när jag hörde den och stod och dansade vid vasken så det plaskade extra mycket. Skitsamma. det är en kickass låt. Håll till godo. Jag kommer vid ett senare datum publicera någon form av spotifyspellista som är så populärt numera.

Försök inte ens sitta still! I know you wanna dance!