En dag som idag skulle man kunna skriva ett inlägg om midsommarens historia med blot och fallossymboler. Man skulle kunna skriva betraktelser om små grodors ögon eller örons varande eller icke varande, men jag låter bli för allt det där är gjort redan. Tusentals gånger.

Idag ska det firas midsommar hos min syster och svåger. Det kommer bli god mat i Kågeröd. Vi ska samtidigt vara hundvakter så hunden får snällt följa med. Det kommer nog bli bra.

Må ni ha en god midsommar. Tjejer, lägg blommor under kudden om ni lyckas hitta sju sorter efter att ha sprungit över sju gärdar. Jag vet inte om villakvartershäckar räknas, men troligen gör det det. Killar, spana mot korsningar mitt i natten, så ser ni kanske Freja komma ledande på er tänkta hustru. Hej!

Man sitter där med den nya TVn framför sig. Det är en platt plasmahistoria och man är så nöjd. I handen håller man fjärrkontrollen och har bestämt sig för att programmera in alla kanalerna på rätt plats. Sån där automatisk inställning som TVn gör själv är ju helt knas. Vem vill ha Åttan på kanal ett och Cartoon Network på den andra? Så man går in  menyer för inställningar och påbörjar sökandet efter de kanaler som saknas och som ska passas in på rätt plats för att man ska få en tillfredsställande TVupplevelse.

Det är då man upptäcker att man har ett problem. Ett irriterande problem. REKLAM. När det är reklam på kommersiella kanaler så visas inte kanalens logga uppe i högra hörnet. När man sitter där och ska spara kanaler och det är reklamavrbrott efter reklamavbrott så är man fryst. Låst. Och aldrig förr har reklamen varit så lång. Efter vad som verkar vara en halvtimme kommer det istället jinglar för kommande program och man kan pusta ut och spara. Tills nästa kanal med reklam kommer upp. Var ska den sparas? Vilken kanal är det där? Det är bara att vänta ut de glättiga reklamerna med fjärkontrollen i hand.

Det är när man har sådana här problem. Eller rättare sagt. När man uppfattar att det är ett problem överhuvudtaget som det efteråt slår en... Fan vad bra jag har det egentligen om det där var mitt största problem för dagen.

Det har tillat in en massa sommarjobbare på mitt arbete och jag och min kollega har en tillägnad åt oss. En trevlig grabb.

Förr så var sommarjobbarna ett gäng man gladeligen satte sig och snackade med. Det var nytt folk som man hade mer gemensamt med än gubbarna på jobb men det är inte så längre. Nu är det bara småttingar ju. Man har blivit äldre. Bevisetkom idag när vi satt och pratade och vi kom in på tältande och min och Tottes ökade bekvämlighet. Vi konstaterade att om man skulle åka på festival numera så har man hellre husbil eller nåt. Tälta pallar man inte. Då frågar sommarjobbaren mig om när jag var på festivaler. Det måste varit tidigt nittiotal trodde han. Jag förstod inte varför det skulle varit så tidigt. Jag är ju bara trettio. "Trettio bara?" Utbrast han. "Jag trodde du var äldre med ungar å sånt. Jag hade fått för mig det."

Helt plötsligt så kändes mina få grå hår så många fler. Jävla unge...

Allt börjar med att den unge urmakarlärlingen Hethor får ett besök av ärkeängeln Gabriel. Hethor får i uppdrag att finna Den Ödesdigra Nyckeln (The Key Perilous är svårt att översätta.) som behövs för att vrida upp världens huvudfjäder.

Settingen är i en värld som är mycket lik vår egen med med enorma skillnader. Brittiska imperiet styr mer eller mindre hela norra halvklotet. Världen tros vara byggd som ett enormt urverk. Solen, månen och stjärnorna kan ses hänga i mässingsupphängningar i himmelen och Världen är delad på mitten av den ekvatoriala väggen. En enorm mur som alltid är omringad av stormar och döljer många hemligheter och farofyllda ting. Och länderna bakom är höljda i mystik. Sydamerika och Afrika viskas det bara om i sagor.

Hethor dras ut på ett äventyr som inte verkar gå vägen alls. Han blir rånad på de enda bevis han har att en ängel besökt honom. Han blir shanghajad ombord på ett skepp med mera. Och pojken som inte ens behövde raka sig blir mer och mer en man på detta äventyr bland luftskepp, bevingade vildar, magiker och urverk.

En recension jag läste sade att boken rann ut i för mycket transportsträckor. Det håller jag inte med om. För även om det är transportsträckor betyder inte det att de inte är läsvärda. Visst, det är inte den bästa bok jag läst men den var helt klart ett nöje att läsa.

Det är konstigt hur snabbt en frivecka flyger förbi. Det är redan fredag och det känns som om det var i förrgår jag gick av sista natten. Jag var nere i Malmö en dag men annars känns det som om jag inte hunnit med så mycket. Igår var jag i och för sig hemma hos min syster i skogen och åt hembakt och lekte med hunden. Det var väldigt trevligt. Det var till och med soligt då och då.

Jag älskar att gå och köra genom lövskog när solen faller på och allting blir extremt grönt och fint. Det blir lite sagoaktigt och man måste le.

Men för det mesta har det inte varit så fint väder så jag har mest slappat. Och när det varit fint väder så har jag slappat på balkongen. Det blir lätt så när man har en ny bok att plöja igenom. Idag blir det inte så mycket slappande tror jag. Jag måste tanka bilen inför imorgon. Och jag såg en bild på en vinbärskaka så jag blev sugen på att baka en sån så det tror jag att jag ska göra.

På måndag är det på jobbet igen. I tre dagar. Jag tog ledigt eftermiddagarna över midsommar så efter tre förmiddagsskift är jag ledig sju dagar igen. Underbart.

Det blev en bra dag i Malmö, trots stundvis ösregn och åska. Jag befann mig på stationen vid tolvtiden och styrde mina steg direkt mot Science Fiction Bokhandeln där jag köpte nya tärningar och två steampunkromaner. Den ena heter Steamed och den andra heter Mainspring. Den sistnämnda köpte jag på rekommendation. En blogg jag läser, piruett, recenserade den en gång. Tyvärr ser jag nu att recensionen inte var så bra men hey, man kan ju tycka olika och efter första kapitlet verkar den lovande.

Det fanns också ett steampunkrollspel med namnet Victoriana som verkade smått intressant. Men för 485 spänn duger inte smått intressant. Jag vill veta mer innan jag pungar ut. Och för den delen har jag reglerna för både Mutant och Gurps hemma som båda är otroligt lätt anpassade till spel i steampunkmiljö om man så önskar och har lite fantasi.

Nya tärningar blev det också. 36 T6or och två T20 samt två T10. Jag testslog och det var inte övervägande höga eller låga utkomster av slagen vilket man får döma som positivt när det kommer till tärningar. I alla fall tills man börjar spela.

Det blev också ett seriealbum införskaffat från min favoritbutik i malmö. En liten lokal proppfull med serietidningar och gamla vinylplattor. Fall of Chtulhu heter den. Jag sträckläste den i Malmö idag. I solskenet först men blev tvungen att flytta till uteservering på grund av regn. Den var väldigt bra. Det är en avslutad story men det verkar som det är en del i en större sammanhängande metastory så får jag i framtiden tag i fler är det bara bra.

Jag träfade vänner och Leona kom ner och det blev några öl och mat på Tusen2. Den här gången en utmärkt burgare med ost och honungoch parmaskinka. Jag var i himmlen i en tid. Nu ska jag sjunka ner i soffan med min bok och läsa. Ahhh...

Jag har en viss övertro när det kommer till tärningar. Jag vet inte om detta är vanligt bland rollspelare, att sätta sin tilltro till tärningarna eller i alla fall skylla på dem när det går dåligt. Okej... Det sistnämnda vet jag att spelare gör. Och jag trodde också att det var allt jag gjorde. Mina tärningskast har det senaste året blivit sämre och sämre. Nu är de katastrofala. De andra i min spelgrupp skrattar åt mig och några av dem har erkänt att de ärligt tycker synd om mig. Jag har kommit fram till att det är mina gamla tärningar som det är fel på. Jag har haft dem sedan jag började spela rollspel vilket var för nästan femton år sedan.

Mojon är slut i dem helt enkelt. Annars hade de inte arbetat mot mig.

Hur illa kan det vara med en jävla tärning tänker ni... Låt mig ge exempel. Vi spelade ett spel där det gäller att med vanliga sexsidiga tärningar slå så högt som möjligt vilket ledde till att jag konstant slår ettor och tvåor. Kanske en enstaka fyra. Nu ska vi snart spela ett spel där motsatsen gäller. Man vill inte slå sexor. Vad tror ni händer? Givetvis låter tärningarna mig lyckas precis så sällan så jag ska tro att det finns hopp. Men faktum kvarstår... Det behövs nya. Mojon är slut.

Idag ska jag ner till Malmö för att köpa nya tärningar. Man kan beställa över nätet men då har man inte fördelen att känna på dem eller få en känsla för dem.

Det kan i och för sig vara mig det är fel på men jag tänker byta ut tärningarna först. Visar det sig att jag fortfarande slår som en kratta efter det får jag ta itu med det problemet då.

Vanligtvis bryr jag mig inte ett skvatt om fotboll. Det var en period när jag umgicks tätt med en HIF-supporter som jag gav fotboll ett halvhjärtat försök. Det var det året de vann allsvenskan. Men det rann ut i sanden. Jag gick helt enkelt inte igång på det.

Men nu har jag en fotbollsintresserad fästmö och det är fotbollsVM så jag tänker ge det en chans till. Inte bara att sitta och glo när det är match igång, nej... Jag ska schemalägga så jag kan se intressanta matcher. Lära mig systemet. Bunkra upp med chips och öl på lediga dagar. Kanske till och med läsa sportsidorna i tidningen. Jag har redan koll på offsideregeln. Hur krångligt kan det bli?

Heja Danmark!