lord K

Inlägg publicerade under kategorin ord & språk

Av kent johnsen - 23 februari 2010 16:02

Det är tisdag och det är dags för ännu en lista. Den här tisdagen har jag inte så mycket att komma med egentligen. Men för sakens skull har jag valt åtta ord jag inte tycker om ljudet av. Missförstå mig nu inte... Betydelsen kan vara något jag gillar. Jag gillar bara inte hur ordet ligger i munnen när man säger det.


1: Sylt

2: Plikt

3: Krasch (Med det skånska uttalet.)

4: flytning

5: gräll

6: avlat

7: snits

8: blemma


Detta är en totalt oviktig lista som förmodligen inte har någon innebörd överhuvudtaget. Men när det kommer till saker som ligger obekvämt i munnen och uttal så kan jag påpeka att om det är något som stör mig kopiöst mycket så är det när folk inte kan säga 'r'. När r-et liksom försvinner i nån slags sväljning mitt emellan ett g och ett j. Ni vet som Folke Rydén, Emma Gray Munthe och Sara Martinsson på P3 Pop. Det finns nån nöjesreporter på the Voice som är extrem i detta. Det kan få mig att byta kanal. Samtidigt fascinerar det mig. Jag kan inte göra det. Jag bara gurglar på nåt sätt.


Jag har lyckats hitta lite exempel.



Och så en klassiker på slutet.




Av kent johnsen - 10 februari 2010 18:55

Jag och Leona har idag hittat lampor till hallen. I skön retrostil. Vi hittade dem på en secondhandaffär i Höganäs. Jag har också skruvat upp spegeln i hallen. Och trots allt mätande och dubbelkollande så blev det snett. Jag blir så besviken på mig själv. Fem millimeter skiljer det. Jaja... Det får lösas en annan dag.


Jag har nu stått och svamlat lite om allt möjligt och snubblade på mina ord och uppfann på så vis ett nytt ord. "Ofantomängdisk" Jag vet inte riktigt hur man kan definiera det. Kanske på folksamlingar av olika slag. Arméer, mobbar. Horder av folk som har elefanter i ledtåg. Jag vet inte. För ett antal år sedan fann jag uttrycket "Ultibäst" som jag använder då och då.

Av kent johnsen - 30 december 2009 15:02

DN skriver idag att språkrådet släppt årets nyordslista. Det finns en del självklara ord där och några jag ställer mig frågande till.


Gågging. Ett ord som beskriver ett mellanting mellan gång och jogging. Varför? Jag har aldrig hört talas om detta fenomen. Vem utövar detta? Hur ser det ut? Vem lyckas hitta den lilla skillnad i takt mellan gång och jogging? Jag tror inte på detta!


Bilsurfing. Något jag har hört talas om länge men då som en lek bland sabbatpack i rollspelet Vampire. Finns det verkligen så många utövare i verkliga Sverige att det räknas som ett vedertaget begrepp?


Norsk karaoke. Ett fenomen som handlar om att den som sjunger är den enda som hör musiken och ska nynna med. Åhörarna ska gissa vilken låt det är. Detta har funnits i flera år som ett inslag i ett danskt lekprogram. Det låter som ett skämt med just norsk karaoke. Ska vi skriva in guleböj också och ska vi döpa om sandpapper till norsk ökenkarta?


Fuldelning. Det vill säga olaglig fildelnig. Allvar? Kom igen...


Men det finns däremot självklara nyord. Att utöka betydelsen av ordet spikmatta känns given. Twittra är väl ett nyord som inte gått någon förbi. Laddstolpe är ett annat ord som är nytt precis som laddstolpen själv.


Roliga nyord finns också.


Hemester. När man firar sin semester på hemort. Lite vitsig variant på det klassiska: Semester. (Nu tänker ni: Hemester är okej men inte fuldelning. Är det inte egentligen samma sorts försök att skämta till det? Men... Fuldelning... Allvar...)


Alfanummer. När man presenterar ett telefonnummer med bokstäver. Har funnits länge i USA. (Call our bank! 555-MONEY) Jag ska se om jag kan komma på en betydelse för mitt telefonnummer. Blir nog lite krångligt.


Stuprörspolitik. En snäv politisk åskådning som inriktar sig på en fråga och saknar helhetsintryck.


Det var ett litet urval. Andra är 'yrkessåpa', 'mobilroman', 'chippa' och 'fröbomba'.

Håll till godo. 

Av kent johnsen - 4 december 2009 16:40

Ibland kommer det fraser som jag gillar i mitt huvud. Meningar som bara låter bra som man vill hitta en användning för. Det kan vara på svenska, danska, tyska eller engelska. Det är olika från gång till gång. När jag kommer på en sån mening måste jag skriva ner den nånstans för att inte glömma bort den. Oftast händer det ju att jag glömmer bort både frasen och lappen bra för att hitta den ett halvår senare och bli glad för påminnelsen.


Jag har precis diskat och sånt sker ju per automatik (när man väl satt igång) och då kan hjärnan liksom göra lite vad den vill. Idag kom den på en mening som låter bra, flyter på lätt oc har lite tungvrickare över sig även om det är lite motsägelsefullt då den liksom är lätt att uttrycka. Frågan är bara vad man ska använda dem till, de här fraserna. Ibland kande plitas ner för att användas i boken jag håller på att skriva men den här jag kom på idag låter mer som en albumtitel. Det kanske det blir en dag... Vem vet?


We´re the ones who winds up the wonderful...


Låter bra eller hur...

Av kent johnsen - 27 november 2009 10:45

Det här har tagits upp förr på väldigt många ställen och det har funnits bloggar och sajter tillägnat dessa fenomen men jag kan inte låta bli att påpeka ohyggligheten i det hela ännu en gång. Och jag kommer säkert att upprepa mig nån gång i framtiden. Jag skulle inte bli överraskad.


Det finns vissa vanligt förekommande fel i folks språkanvändning och vissa kan man skylla på att det är dialektala avvikelser som till exempel skånskans överanvändning av han och hon. "Jag tycker om han."


Särskrivningar hr blivit ett sådant fenomen som samtidigt som det är fel har fått en liten lajbans-status på något sätt. Sjuk syster... Hihihi... Skum tomte... Åh vad roligt. etc. Vilket tar bort fokus från att det är vidrigt språkmässigt med särskrivningar. Jag stör mig till och med på att sätta bindestreck mellan ord i ett dubbelord. Sjuk-syster, skum-tomte. Folk som gör det behöver gå vidare från Bamsetidningarna och läsa riktig litteratur. Men som sagt... Tagna ur sin kontext kan särskrivningar vara underhållande.


Men något som går mig på nerverna... På riktigt, och jag vet inte om detta säger mer om mig än felsägarna är folk som säger interjuva när de menar intervjua. INTERJUVA!!! jag vet att det är ett låneord men det är ingen ursäkt. Det värsta med det hela är att det är folk som arbetar som reportrar på TV och radio som säger fel. Jag får rysningar när jag hör det. Vi har vj-ljudet i så många andra ord. Jag känner ingen som säger 'avöjra' istället för avgöra. Ingen säger 'agvift' istället för avgift.


Detta är kanske att göra en höna av en fjäder men vad hade vi varit utan de där små sakerna vi älskar att hata?

Skapa flashcards