I går kväll när jag kom hem från jobbet drack jag och Leona lite bubbel i den nya lägenheten.

Det var lite tur att vi fick den nu ändå för det fanns en hel del som behövde fixas och som den förra hyresgästen egentligen borde åtgärdat. Det hade missats när det målades i sovrummet så lite av det gröna hade hamnat i taket. Det var dåligt spacklat på vissa ställen och lite annat smått och gott. Men det kommer en vaktmästare idag och småfixar lite grann och så kommer målarna så fort de får tid. Det är bra.

Nu ska vi snart ner på hörnet och äta frukost och sen hämta farsans släp. Sen ska det flyttas grejer. Förhoppningsvis går det smidigt. Nästan allt är i lådor. Och jag hoppas det blir lite varmare under dagen i alla fall.

En av nackdelarna med att flytta är att internet tydligen är jobbigare att flytta än vad telefon är. Telefonen får vi flyttad i morgon. Internet kommer vi vara utan i åtta dagar. Det är åtta dagar utan facebook, utan onlineserier, utan wikipedia, utan DNs språkspalt, utan bloggar... Men nu har vi en TV i alla fall. :)

Att vara förberedd och ute i god tid har i sina fördelar en hel del som talar mot dem också. Att gå hemifrån tidigare för om något skulle hända på vägen har lämnat mig stående utanför otaliga ställen väntande. Ofta frusen eller blöt eller båda delar. Jag och Leona har bott i lådor i vad som förmodligen inte är lika länge som det känns, men jag har velat underlätta så mycket som möjligt för flytten och inte behöva göra en massa saker i sista sekunden. Som det ser ut nu har vi bara kläder, det vesäntliga ur köket och badrummet kvar att packa ner. Detta har resulterat i att det är relativt tråkigt att vara hemma i all sin förbereddhet. Häromdagen var jag smått uttråkad och beslutade mig för att sätta mig och teckna... Just det. Allt det var ju nerpackat. Men då kan jag läsa en bok... Som alla är nerpackade. Varför inte spela ett datorspel? Gissa. Nerpackat!

Det kanske bara är jag som stormat ram oh tänkt att nu ska vi inte missa något. Allt ska med och ligga i rätt låda med rätt etikett på. (Leona kallar mig flyttgeneralen. Vet inte om den titeln är positivt eller negativt laddad egentligen.) När det sista ska ner hamnar man ändå i sitsen att det hamnar en massa saker i lådor som ska till olika rum. Jaja... Det kommer förhoppningsvis gå som en dans.

För i morgon när jag är på jobbet går Leona på lägenhetsbesiktning och får nycklarna. På tisdag klockan elva på förmiddagen har vi hämtat släp och då sätter vi igång med att flytta från den här lilla lägenheten.

Jag såg filmen 'Whatever works' igår. En film jag inte tänker recensera idag men däremot kommer jag ta upp något jag började tänka på inatt när jag såg filmen. En av huvudpersonerna i filmen kysser en man hon inte borde och nämner något om entropi, om hur när man väl klämt tandkräm ur tuben, att det blir i stort sett omöjligt att få in det i tuben igen. Jag gillade denna metafor och kollade upp entropi för att upptäck att det inte alls var applicerbart på den metaforen. Kanske inte så konstigt med tanke på att den som sade replikengenom hela filmen missförstått och feltolkat vetenskapliga begrepp.

Wikipedia förklarar entropi på ett enkelt sätt för oss som inte är vetenskapspersoner med termodynamik som vårt fält.

"Det kan illustreras med ett stökigt rum: I ett fullständigt städat/ordnat rum kan varje sak bara finnas på en plats, det vill säga det finns bara ett sätt att ställa alla saker i rummet så att det har egenskapen att vara fullständigt städat. I ett stökigt rum spelar det ingen roll om en viss bok står till höger eller vänster i bokhyllan; rummet är i alla fall lika stökigt. Rummets entropi är antalet sätt man kan ställa saker för att uppnå en viss stökighetsnivå. Ju stökigare rummet är, desto fler ställen kan de ligga på och desto högre entropi får rummet. Det finns emellertid ingen helt allmängiltig vardagsspråksdefinition på entropi, mycket beroende på oklarheter angående begreppet "ordning"; i vissa speciella fall innebär ökad entropi att ordning och komplexitet kan uppkomma ur oordning. Strikt matematiskt sett är entropi en fråga om sannolikhetsgrader. Det stökiga rummet befinner sig i ett mer sannolikt tillstånd än det städade."

Jag började sen yra om att boken bokstavligen kan befinna sig på flera ställen tills man hittar den. I vilket fall somhelst så är boken alltid på det sista stället man letar. Men nu handlar det inte om boken... Tandkrämen och tuben då? Det som jag från början snöade in på. Förmodligen bara en bra liknelse. I samma fina klass som det min vän Dennis ibland brukar säga...

"Once bread's been toasted it can never be ordinary bread ever again."

Enkelt och självklart.

Entropi finns också representerat i rollspelens värld. I Mage the Ascension finns Entropi som en av de sfärer av magi som magiker kan fördjupa sig i. Då handlar det om slump, tur, sannolikheter. Och förmågan att påverka dem.

Jag såg Up in the air igår. Jag hade hört skilda saker om den så mina förväntningar var inte så höga. Men det var en var en väldigt bra film.

Den är delvis skriven och regisserad av Jason Reitman. Han regisserade Juno och skrev och regisserade Thank you for smoking. Två väldigt bra filmer.

Det som jag gillar mest med Up in the air är just tempot och känslan. Att Reitman lyckats få en stor Hollywoodproduktion att kännas som en indierulle. George Clooney är bra i huvudrollen men jag gillar mest Anna Kendrick i birollen som den nytänkande unga kvinnan som ska lära sig det gamla hederliga sättet att göra saker innan hon kan förnya saker. Och hennes agerande är klockrent.

Handlingen då. Clooney arbetar för ett företag som avskedar folk för andra företag. Han är väldigt bra på det. (Här ser vi andra bra skådespelare i små treminutersroller som folk som blir avskedade. J.K Simmons, Zack Galifianakis) Men förnyelsens tider är kommen. Kendricks karaktär har förnyat avskedandet så det nu görs över nätet istället för ansikte mot ansikte. Clooney som gjort flygandet och rotlösheten till en livsstil förfäras över att vara bunden och får godkännande av sin chef att visa henne 'the tricks of the trade'.

Filmen tar upp ämnen som ensamhet, familj, osäkerhet i förhållande, värdet med möten. Och utan att det blir krystat. Utan att det kommer upp en liten hollywoodflagga i slutet, ivrigt viftande med texten "Och nu kommer historiens moral" på. Slutet är långt ifrån ett hollywoodslut, fast det samtidigt är det i andra avseenden. Snyggt, Reitman.

Soundtracket var också något som fastnade hos mig. Otroligt bra musik filmen igenom. Artisterna, med undantag från Crosby, Stills & Nash, är relativt okända för mig men det ska bli en glädje att kolla upp dem.

Natten till igår var jag på jobbet och var obehagligt trött. Jag hade sovit kanske fyra timmar på morgonen och sedan varit iväg och lämnat min bil på verkstad och inte sovit nåt mer på hela dagen. Jag försökte väl lite mot kvällen men utan framgång. När jag väl kom till jobb var jag slut. Och efter en liten stund var det som att vara full fast utan fyllan. Bara effekterna på kroppen. Som om min kropp den sov och huvudet inte fattat det än och bara pressade på. Kaffe hjälpte inte. Min tankeverksamhet och uppfattningsförmåga var milt uttryckt bristfällig.

Då slog det mig. Hade jag varit lite tröttare... Eller rättare sagt, så trött så det hade räknats som en levande död så kanske det hade varit logiskt i mitt förvirrade huvud att äta hjärna för att bli lite mer vaken. Alltså. Det är ju tankeverksamhet och pigghet jag är ute efter.

Jag kände mig som en zombie där jag stapplade fram med röda ögon och mitt långsamma tal. Tal och tal egentligen... Det mesta jag sade var "va" och "öhm".

Zombies är inte ute efter att äta hjärna för hungerns skull eller för att vara elaka. De vill bara vara som alla andra. Och funkar inte kaffe eller red bull... Vad gör man?

Det är jobbigt när man kommer till insikt att något man avskytt med hela sitt hjärta sakta men säkert börjar gillas. Från första gången jag hörde Marcus Krunegårds låt Hollywood hills så har jag stört mig på den. Det har varit så att när jag haft möjlighet stängt av radion eller bytt kanal när den spelats.

Jag har stört mig på hans röst, på melodin och de i min åsikt konstiga tonvalen och takten. Jag har stört mig på texten. Hur i helvete kan man rimma på "Now or never" och "svarta kläder"? Det funkar inte ens om man som Krunegård förvränger engelskan till "now or nääääver" för att försöka få det att rimma. Det blir bara värre grabben. Lägg ner.

Men som vanligt är det så att det man går och stör sig på liksom attraheras till en och sakta men säkert gror på en. Jag har kommit på mig själv med att sjunga med i låten innan jag uppmärksammat att det var den. Jag har upptäckt mig själv sittande och nynna på bitar ur refrängen. På den där lilla doakörens "Ni har vatt ihooop" och i insiktens ögonblick skämts lite grann. Men vad kan jag säga? I min åsikt är låten fortfarande ett praktexempel på vad jag ogillar med mycket svensk musik men funkar det så funkar det. Låten ligger högt på listorna och det måst innebära att resten av folket drabbats av samma åkomma som jag. Eller något i den stilen.

Det är ju allmänt känt... Kärlek börjar med bråk. Och här måste jag infoga vad det är jag talar om som om någon skulle missat låten.

Det räknas inte som video direkt men skit samma.

Det där med humor är rätt så kul (Öh, såklart!). Alla skrattar åt olika saker i olika skeden av livet. Man upptäcker nya saker, uppskattar andra nyanser av saker med nya erfarenheter och på samma sätt slutar vissa saker vara roliga. När jag var mindre kunde jag tycka Stefan & Krister var roliga men nu kan jag titta mig igenom ett helt program utan att dra på smilbanden. Mycket av Monty Python är egentligen relativt menlöst medan andra saker fortfarande är genialiskt roliga. Vissa saker kommer dock tillbaka. När jag var liten hade min far en skiva med en komikertrio som hette De Nattergale. De visades också då och då på dansk TV. Då tyckte jag det var roligt för de pratade så knäppt. Nu förstår jag innebörden och även om det är någon form av ironisk dansk buskis så är det roligt igen.

Vissa saker är för vissa roliga i sin enkelhet. Min mor skrattade så hon grät åt en flashanimation av en liten kattunge som fes och skrattade med smurfröst. Det gjorde inte jag. Trilla-och-slå-sig-humorn är dock oslagbar nästan alltid. Gråben och Hjulben får mig att skratta högt varenda gång. Jag vet att alla kortfilmerna är variationer på samma tema men det skiter jag i.

Min favorithumor är ändå ordvitsar. Ju sämre och mer långsökta de är desto bättre. Jag vet att det nästan bara är jag som skrattar när jag lyckas fyra av nåt som i mitt huvud är otroligt vitsigt på ett hysteriskt smart och enkelt sätt.

Två exempel på vad som får mig att le. De nattergale. Förstår ni inte jyska så kanske ni skrattar åt att de pratar så knäppt.

Och så klart favoriten bland tecknad film.

Håll till godo

Om man hamnar i säng i vettig tid på kvällen kan man med lätthet gå upp tjugo i fem på morgonen. Det är faktiskt en otrolig skillnad på hela dagen beroende på om man går upp tjugo i, i stället för fem i fem som man brukar. Vanligtvis spriner jag upp och skvätter lite vatten i huvudet och borstar tänderna precis innan jag kastar mig ut genom dörren. 

Idag kan jag sitta lugnt, äta några mackor, dricka en kopp kaffe, surfa lite och så vidare. Jag kollar på klockan och ser att nu är det dags att gå till jobbet. Lugnt.