För ett par dagar sedan sprang jag på en gammal vän på stan. För länge sedan var vi nästan som ler och långhalm men till sist hade vi väl växt isär och jag hade väldigt lite förståelse för honom och det samt andra incidenter så valde jag att exkludera honom ur mitt liv. Jag har inte saknat honom på vad som kan vara två-tre år.

Men så sprang vi på varandra där på stan och jag kände att jag ville prata lite med denna man som numera var lite av en främling. Jag var bara ute på en promenad så jag valde att följa honom till arbetet. Vi pratade om var vi var i livet, hans mors bortgång, planer för framtiden och när vi kom fram till hans jobb så skakade vi hand och sade att vi kanske ses igen och jag fortsatte bort till onoff och kollade på en ny skäggtrimmer som om inget hade hänt.

Men jag har börjat tänka tillbaka på den tiden då vi umgicks. När två goda vänner kunde vara ute och gå i timmar och prata om allt från filosofi och teknik till Britney Spears bröst. (Det var på den tiden då det var stora snacket om dessa.)

Vi hade kul, vi hade det allvarligt och det hände att man rökte för många cigaretter. Vi skrev båda två och hade alltid ett bollplank när man skrivit något och man fick värdefullt input. Och jag saknar det. Det konstiga är att jag saknar nog inte honom just. Men att gå sakta och diskutera allt möjligt med en vän.

Är det något som hör ungdomen till? Jag vill inte tro det.

Den fjärde april varnade Catharina Grünbaum oss i DN att tranbär håller på att dö ut. Inte själva bäret i sig, men ordet 'tranbär' och många andra ord.

Det hela började då hon hört två tjejer stå i en bar och den ena beställde en sån där med cranberrysmak. När hon fick frågan av sin väninna varför hon inte sade tranbärssmak fick hon som svar: Jag är så van.

Nu är det ju så att i stort sett alla drycker i Sverige med tranbärssmak heter något med cranberry. Liksom nästan alla andra maksatta drycker blir med deras frukter och bär.

Många har blivit så vana vid engelskan att man säger (som Grünbaum ger som exempel) CV uttalat "si vi". Som engesmännen eller amerikanarna. En replik är inte bara något skådespelare säger. Men den andra betydelsen känner vi tillbättre när vi säger den på engelska. Replica.

Att ha lånerord i ett språk är ingen fara. Det finns många ordvi idag inte har en aning om att de en gång var låneord. Räls, biff, garderob, o.s.v Sedan finns det dem som kommer från engelskan som är lättare att svenska till ordet än att hitta en svensk motsvarighet. Dissa, mejla, sajt. Dis, mail, site. När det rör sig om e-post så säger vi mejla. När vi ska skicka ett brev på posten tror jag inte det är många som säger det.

Det som däremot är en fara för språket är domänförlust. När svenska företagskriver ut information på engelska till svenska anställda till exempel. När ungdomar sitter och pratar engelska en hel kväll för att det låter tuffare. När i stort sett alla reklamfilmer för svenska produkter som visas i svensk tv är på engelska... För att det låter coolare... (Det är faktiskt bevisat att reklamfilm funkar bättre om den är på svenska. Speciellt om det är sång. Fredagsmys?)

Jag vet inte om detta är en internationellt problem, om det är ett problem. Många vill ju ha en gemensam valuta. Varför inte ett gemensamt språk? Engelska för alla? Och ländernas ofta kraftiga och särpräglade brytningar blir blott dialekter i ett världsspråk. Ingen behöver längre känna sig utanför. Ingen behöver oroa sig över att engelskan tar över då eller hur? Vinnaren skriver historieböckerna.

Eller jag kanske borde skriva: The winners write the historybooks!

Jag gillar när arkitekter får lov att gå loss. När stadsplanerare säger OK till djärva idéer och städer blir förskönade. Jag kan tycka att den rådande trenden i Sverige med det mjuka vita, nyfunkis (eller vad det kallas), strama fyrkantiga är lite tråkigt. Det är estetiskt snyggt när det på vissa ställen bryter naturens vildhet med det kontrollerade, det ordentliga. Det kan bli snyggt men allvarligt... Vi har sett det. Ängelholm ska bygga ut centrum om några år och ha lägenheter ner mot ån och de kommer gå i den stilen som jag beskrivit.

Var är personligheten? Jag gillar hus som är konstverk. Hus som har en själ och får en att le. Sedan jag började sjuan och började läsa tyska har jag haft lust att åka till Wien. Det har dock inte blivit av än. Men jag vill se Hundertwasserhaus med mina egna ögon. Hur kan man inte älska det här huset?

Idag läste jag i tidningen om ett hotell i Zaandam i Nederländerna som också är helt otroligt coolt. Det är inte riktigt färdigbyggt än men jag skulle gärna vilja besöka det en dag. Jag ville nog bara säga att jag beundrar folk som vågar sticka ut så stort. Folk som bygger klotformade hus, som bor i hus på pålar mitt inne i en storstad och så vidare. Här är i allafall en bild på hotellet som det ser ut i dagsläget. Ett hus byggt av hus.

Så coolt

Igår var det så vackert väder så att Leona och jag åkte på en liten utflykt. Vi körde upp till Kullens fyr på kullaberg. Vi hade med oss kaffe och kakor och hade en liten fika på en bänk uppe på toppen. Det blåste en hel del men det var soligt och molnfritt. Man såg långt ut och solgatan låg bred över öresund.

Vi var inte där särskilt länge, för hur gött det än är med frisk luft och fika så är vinden inte varm riktigt än. Vi började frysa efter cirka fyrtiofem minuter. Då åkte vi hem och åt lite mer av kakorna vi hade haft med oss. På kvällen sen gick vi på bio och såg Alice i Underlandet. Det var en bra film.

Idag har jag inte gjort så mycket. Spelat lite munspel för att värma upp. Vid fyra eller fem går Mugshot upp på scen för Nick´s 20-års jubileum. Det kommer bli en helkväll ikväll. Jag och Basse har lite nya låtar, och en hel del favoriter vi ska framföra.

 Nu ska jag iväg till Basse. Han meddelade precis att kaffet är igång och gitarren laddad.

Jag har varit på arbetsintervju idag. Eller rättare sagt en förintervju. Jag får hoppas att jag inte gallras ut. Men det kändes som att det gick bra. Jag svarade på frågorna efter bästa förmåga. (Varför envisas de med att fråga efter ens negativa sidor? De förnekar jag ju!) Jag blev lite nervös ett tag men jag har ju inget att vara nervös över.

Det rör sig om ett jobb på en byggvaruhandel. Antingen i Ängelholm eller en tjänst i Förslöv som inte ligger långt härifrån.

Hoppas, hoppas, hoppas.

Ikväll blir det mer repande. Basse kommer sen. Igår fick vi till Halo så bra att vi nästan fick rysningar båda två.

Idag skickade jobbet mig på energiutbildning.

Det var en väldigt massa siffror och nu vet jag att företaget spenderar lika mycket energi som en genomsnittlig svensk stad per år. och att man slösar jättemycket pengar när man inte stänger avv datorn och tvn på knappen. Och jag blev också lärd att om man inte stänger dörren så blir det kallare.

Nej, nog skämtat. Det fanns lite intressanta saker också. Men på tok för mycket siffror på för kort tid för att minnas något av det. Och jag tror att killarna som gjort den här undersökningen på över ett år och som nu skulle presentera den var fullt medvetna om den genomsnittlige industriarbetarens intresse för TWh och naturgas från Danmark. (Sverige får all sin naturgas från Danmark.) De skojade lite nödigt att vi fick ta en bensträcka lite då och då för att inte somna.

Jag undrar hur det känns. Att vara intresserad av ett ämne, spendera ett år åt att undersöka just ett företag, och sen, efter du presenterat vad du funnit för de det berör, tvingas berätta det för grupp efter grupp av gubbar som bara vill hem?

Man måste nog bita ihop lite grann. Jag försökte att inte nicka till och jag lyckades rätt så bra. Jag hade kanske ett eller två svaga ögonblick. Men något fastnade. Till exempel, visste ni att vi får 34% av vår olja från Ryssland? Jag trodde det mesta kom från Norge eller typ Saudiarabien. Norge kom på tredje plats och Saudiarabien låg nere bland "övriga" i de sista femton procenten.

Och kom ihåg, dra ut mobilladdarna när ni inte använder dem och stäng av tvn på knappen.

Det kommer bli en spännande vecka. Det kommer bli en musikalisk vecka. På fredag ska jag och Basse a.k.a Mugshot, spela på Nick´s 20-årsjubileum. Så denna veckan kommer det bli en hel del repande. Och när jag inte är och repar så kommer jag antingen vara på jobbet eller spela Wii.

Vi har lånat ett Wii av min syster och hennes kille och hade väl tänkt skaffa ett eget så småningom. Leona vill ha ett Wii Fit.

Idag ska vi ut till min syster. Hon fyller år. Hon bjuder på tårta och kaffe i Kågeröd. Min syster gör goda tårtor.

(Varför uttrycker jag mig helt plötsligt i korta konstateranden istället för vanliga meningar? Jag låter ju dum!)

I vilket fall som helst så kommer vi förmodligen inte vara där hela kvällen så om vi är hemma i god tid så sätter vi nog igång med repandet redan idag.

Sen på torsdag händer en sak som jag skriver om då istället.

Det är mycket festligheter nu runt påsk. I torsdags kom min faster och farbror på besök från danmark. Inte hit men till morsan och farsan så vi var där och åt och hade det trevligt. I går fyllde min morfar år så då var vi där och åt och drack och hade trevligt. Idag ska vi till Kristianstad på kalas. Påskmiddag och kalas samtidigt. Det kan inte bli annat än gott.

Jag är dock inte idealgästen på en påskmiddag då jag äter varken ägg eller inlagd sill.

På måndag ska vi ut till Kågeröd och hälsa på systern som fyller år. Och det var den helgen. Mycket farande fram och tillbaka. Men det är gött att röra på sig.