På jobbets nattskifte när alla är trötta runt fyra på morgonen hamnar man ofta i samtal om vitt skilda ämnen med personer man inte trodde man skulle ha sådana diskussioner med.

Inatt kom det upp på tal om homobröllop och religioners syn på homosexualitet. Jag vet inte om det egentligen är så vettigt det vi kom fram till vid halv fem men jag känner att jag vill avsluta det på nåt sätt.

Det finns nämligen något jag har svårt att förstå...

Kristendomen har i bibeln konstaterat att en man som ligger med en annan man ska dödas, koranen och torahn är inte lika blodtörstiga i denna frågan men de gillar det inte heller. Men homosexuella vill giftas som alla andra och det är klart att de ska ha den rättigheten, men jag förstår inte att man tvunget vill förändra en religion som är så mot det man stå för, det man är.

Vi är väldigt sekulariserade, kyrkan har ingen större påverkan på vår vardag, giftermål i kyrkan har blivit mer en tradition än ett verkligt förbund med Gud. Jag är för att hbt-människor ska ha lika stora rättigheter som alla andra men att kräva att en religion ska öka sin tolerans för något som den aldrig ansett vara okej är lite övermäktigt. Att gifta sig i kyrkan ska vara något för kristna, för de som vill vigas inför Gud och detta är alltså en gud som anser att homosexualitet är ett big No-No... Är det rätt att kräva att en allsmäktig gud ska ändra åsikt för att samhället i lever i har blivit sekulariserat? Är det rätt att människor som starkt står för sin ateism att de gifter sig i kyrkan för att det är traditionsenligt?

När jag gifter mig en dag kommer jag ha en borgerlig vigsel. Jag kan för min del inte stå i ett tempel och lova en gud jag inte tror på att jag ska älska och vårda min kära. Det räckar att jag lovar henne det när den tiden kommer.

Jag vet inte om det jag skrivit är vettigt överhuvudtaget men det är sådaa diskussioner man kan hamna i på nattskiften. Andra gånger kan det handla om något så enkelt som svårigheten att glömma en dålig låt. Ofta handlar det om mat.

Jag fick för cirka två timmar sedan ett telefonsamtal från min chef som informerade mig att från och med den tolfte april så kommer jag att börja jobba kontinuerligt treskift igen. Detta innebär att jag är ledig två helger av fem. Detta innebär att jag jobbar sju nätter per skiftescykel istället för fyra. Detta innebär att jag kommer bli ännu tröttare på det stället än vad jag redan är. Men som eona sa... Det kanske är just vad jag behöver för att sätta igång på allvar och söka nya jobb. Jag har börjat så smått.

Jag skrev ju ett inlägg om min uppgivna syn på mitt arbete för några dagar sedan och även om det för tillfället inte är så hemskt som det var då så vet jag att det kommer bli värre när jag börjar jobba helg. Helgen är till för att vila, för spelningar, för umgänge och för utflykter, sen skiter jag i om jag faktisk jobbar mindre än vad jag gör nu då jag kommer vara ledig när alla andra jobbar. Big jävla whoopiddoo då!!! Ursäkta... Jag kom av mig.

Jag kommer skriva ut en massa CV. Jag kommer skriva ett otal brev och skicka till en massa ställen. Och hoppas hoppas hoppas att jag kan få ett nytt jobb innan jag kreverar.

Det blev ingen utflykt. Vi var inte sugna på en promenad i regn även om det enligt filmer är väldigt romantiskt ibland. Det blev inte heller ett inomhusbesök nånstans då vi har lite ont om pengar efter möbelköp och kattvaccinering och helllre lägger pengar på mat än museumsinträden... Men middag blev det. Lördagslax med lime. Det blev väldigt gott. Okej, rotfrukterna kunde varit inne i ugnen lite längre men det är inte hela världen. Jag är ingen mästerkock, jag är ursäktad.

Morot, palsternacka, kålrot, rotselleri och purjolök. Hacka till stavar, lägg i metallfoliekuvert tillsammans med lite vitlöksklyftor, salt, peppar och en klick smör.

Lax. Gnugga med vitlök och rivet limeskal och salta och peppra.

Creme fraiche, lägg i resten av det rivna limeskalet och saften från en lime. Där har ni såsen.

In i ugnen. Laxen blev klara efter tjugo minuter och som sagt... Rotfrukterna skulle ha lite längre än så. Men gott blev det.

Mums.

Idag är det utflyktsdag. Leona och jag tänkte sticka iväg en sväng till Sibirien som är ett naturområde utanför Ängelholm och strosa runt lite. Jag har faktiskt ingen aning om varför det heter Sibirien. Det är lite lustigt att det heter samma som ett stort kallt och eländigt område i Ryssland. Eller om det kalla eländiga området heter samma som skogen och stranden utanför Ängelholm...

Sen kanske vi far iväg nån annanstans. (I skrivande stund upplyser Leona mig om att det regnar... Det kanske blir inomhusutflykt istället då. Nåt museum eller nåt.)

Och ikväll ska jag laga middag till min älskling. Det blir Lördagslax med lime.

Får se om det blir gott.

Även om det fortfarande är kallt och smutsig snö ligger kvar i hörnen så finns det ändå ett löfte om vår i luften. Och efter det kommer sommaren som bekant. Jag har funderat lite på vilka låtar som kommer ligga på heavy rotation i sommar. En tidig kandidat var Walking on sunshine... Jag fick sommarkänslor och allt men det förstördes av att mix megapol spelade refrängen mer än konstant så fort någon nämnde nåt tjejplan eller nåt.

En sommarlåt, en klassiker, ska inte vara ett uppenbart alternativ eller en dålig låt bara för att den har ordet sommar i titeln. Se på Sommartider hej hej med Gyllene tider. Den är ju bara tröttsam, även MED öl i kroppen. Låten behöver inte handla om sommar. Man är ute efter en känsla. Om det så är på stranden, i bilen, vid grillen...

Just nu ligger det inte så många låtar på min lista. Men en av dem är den här:

More to come.

Denna veckan har gått undan. Jag gillar i och för sig förmiddagsveckor av just den anledningen. Och det är just det som är ett problem för vem vill egentligen att tiden ska rusa på?

Jag är inne i en svacka vad gäller mitt arbete. Det kommer med jämna mellanrum och som min syster påpekade. Det går upp och ner för alla men när pikarna är nätt och jämnt acceptabla och dalarna är ett rent helvete är det kanske dags att se sig om efter nytt. Leona förstår inte varför jag inte gjort det innan. Jag har varit lätt bitter den senaste tiden. Även om jag varit på gott humör har något kanske påminnt mig om mitt arbete och fått mig irriterad.

Arbetet i sig är det kanske inte så mycket fel på men det är en massa små saker där som nu står mig upp i halsen. Människor som jag börjat förakta och inte skulle sakna om jag aldrig såg dem igen. Jag tänkte ju bara jobba där i ett eller två år innan jag sökte mig vidare och i år är jag inne på mitt tionde år. Och det är lätt att fastna...

Så jag borde leta efter nytt. Men det är kristider och jag har min stabila inkomst. Och jag har en jävla massa ursäkter... Nån drog paralellen till en kvinna som misshandlas av sin man och inte vill lämna honom i rädlsa för att det blir sämre. Men jag vet inte det...

Men visst är jag rädd. Jag och Leona har hittat en lägenhet vi vill bygga en framtid i ihop och jag vet inte hur vi skulle ha råd med den om jag skulle bli arbetslös eller få kraftigt minskad inkomst. Visst kan vi flytta igen men jag vill slå mig till ro nu. Jag tänkte att jag kanske kunde ta större risker sen när Leona pluggat klart. Jag tänker en hel del men gör lite just nu. Jag skickade en intresseanmälan till Ica Maxi idag. Det är inte ett drömjobb men det är på cykelavstånd hemifrån och det är NÅT ANNAT. En liten del av mig slocknar där vid stämpelklockan varje dag och så ska man inte ha det...

Vi får se vad som händer framöver.

Strax ska jag och Leona bege oss hem till min syster och hennes kille i Kågeröd. Där kommer vi bli bjudna på tacos och marängsviss. Dock ej samtidigt. Den ena före den andra. Vi kommer ha med oss lite chips och läsk och kanske nåt annat gott. Ikväll kommer vi titta på melodifestivalen.

Man kan säga vad man vill om det. Jag är inget fan av melodifestivalen. Jag tycker det mesta av musiken där är vedervärdig och hela upplägget och presentationen är direkt pinsam. Men något av det roligaste jag vet med tv är att häckla personerna i rutan ifrån min säkra plats i soffan. Och det finns en hel del att hånskratta åt i schlagersammanhang. Det kommer bli en trevlig kväll. Jag är nöjd för jag kommer ha mat i magen och underhållning. Trevlig kväll. 

Nu såhär i melodifestivaltider så är det mycket snack om  för och emot och hur töntigt eller glammigt det är. Kvaliteten på musiken diskuteras också och man skull kunna hålla på hur länge som helst. Istället för att göra det så tänkte jag istället berätta en historia från min barndom.

Jag tror det var i fjärde klass, 'Hon har blommor i sitt hår' var största hitten på radion och vi skulle ha topplistan på roliga timmen i skolan. Det var något vi hade tre veckor på rad och tio elever skulle ha med sig en låt som det skulle röstas på.

Hemma hade jag en låda med kassettband som jag dels hade köpt, dels hade lånat av föräldrar, dels hade spelat in från olika ställen. Ett av de kassettbanden var rött vill jag minnas. Rött med silverstjärnor på. Och på det bandet fanns det massor av musik jag inte vissta vad det var men en av de här låtarna fann jag stort nöje i att lyssna på och tog alltså med den till skolan för roliga timmen.

Jag kunde inte närvara på roliga timmen dåjag skulle nån annanstans. Jag minns inte. Hemspråksundervisning eller tandläkaren eller nåt sånt. I alla fall så fick jag två ynka röster. Mina kompisar Andreas och Patrick hade sympatiröstat på mig. Nu vet jag inte vilka låtar de andra hade med sig men jag kom sist med hästlängder. Jag tror inte jag blev så ledsen dock. Nu i efterhand kan jag inte förstå att jag kunde välja den här låten bland alla mina kassettband. Jaja... Schlager är det i alla fall. Trevlig lyssning.